Äntligen! Det var som att lyckan riktigt lyste ur ögonen på Hilda när jag lyfte av kopplet och hon äntligen fick springa lös. Hon har varit tålamodet personifierat med först tre veckor i koppel pga löp och nu nästan två veckor pga skada. Men igår när vi kom hem efter att jag pratat med veterinären så var det äntligen hennes tur att få springa av sig. Det blev inget halvt maraton utan lite bus och studs i våran skog med Maya.
På kvällen blev det lite apportering för de tre yngre. Just nu är det Elsa som gör mest framsteg medan Maya mest sätter sig på tvären. Hilda vet vad hon ska göra men slarvar medan Hedvig sitter bredvid och skrattar åt dem allihop känns det som. Ber jag henne apportera, gör hon det som ett riktigt proffs fortfarande. Det är bara att bita ihop och fortsätta träna med andra ord. Beroende på vädret får jag se vad vi ska nöta lite på idag. De har ju inte lovat sol och medelhavsvärme precis.
 |
| Elsa med sin and på linjetaget |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar