tisdag 29 mars 2022

Hare vare hare?

Äntligen är det dags att packa kappsäcken inför Gotlandstrippen! Hundväskan blev först klar av någon konstigt anledning men sen tog det stopp när det var dags för min väska. Ska man ha gummistövlar, jaktkängor eller vanliga låga kängor? Vad ska man åka i? Vad ska man ha på sig under fyra dagar? Tänk om det regnar? Efter en snabb titt på väderkartan blev jag inte klokare, alls. Jösses, det ska bli kallt... och regn... och snö?! Men skoja inte med mig. Vad är det här?!

Kompisen bara suckade tungt och skakade på huvudet när jag berättade om min packningsångest.              - Ta med dig tillräcklig många boxar med vin så du kan sätta dig ner på en stol, koncentrera dig på din andning och bara må bra. Kläder, väder, träning och hund klarar nog sig nog alldeles utmärkt utan att du hetsar upp dig...

Tja, jag tog Maya, gick ut på fältet och tog en paus i packandet. Solen sken ena minuten medan snön vräkte ner i nästa. Det var ett riktigt klassiskt aprilväder. Vi skulle i alla fall få vara själva på fältet trodde jag. Men vi var inte riktigt helt själva. Plötsligt for en hare upp mitt framför ögonen på Maya och så hade vi ett snyggt hardrev på G. Jag blev så paff att jag faktiskt bara skrattade och lät Maya gå efter en bit innan jag kom på att hrm, just det, man får ju inte släppa hunden nu. Så jag provade att blåsa stoppsignal. 

Jag vet inte om jag faktiskt trodde att den skulle fungera i det läget men prova måste man ju. Maya och jag blev nog lika förvånade båda två för hon saktade ner, blev stående och bara tittade efter haren som försvann i fjärran. Det blev jättemycket beröm från mig och jag lät henne stå kvar en bra stund så hon skulle se att haren var borta innan jag kallade in henne. Det var hennes första hare men jag gissar att det inte är den sista och jag gissar också att nästa gång, då är det inte alls lika självklart att hon stannar på stopp...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar