När det blåser storm, regnar eller snöar, solen har gått ner eller när det är mitt på dan och jag är ledig en stund, ja då är det störtskönt att ha ett ridhus att krypa in i med dogsen. Ibland är någon av hästtjejerna där och rider samtidigt och då får vi in lite störningsmoment i träningen också. Men det är naturligtvis i samförstånd med ryttaren vi gör det. Hilda är van vid hästar sen förut men nu var det Elsas tur att bekanta sig med de långbenta fyrfotingarna. Hon gjorde det så fint och försiktigt att hästarna inte blev vare sig skrämda eller ilskna. Tvärtom var de lika nyfikna på henne som hon var på dem. Trots det var hon superfokuserad på vad hon och jag skulle göra, så träna linjetag bredvid dem var inga problem.
Elsa är så underbart kelen med alla och lugnet själv, men kan växla till högexplosiv jakthund på en tiondels sekund om och när det gäller. Hon imponerar med sitt sätt både på mig och andra. Hilda istället är lite som drottningen av Saba, hon skiter högaktligen i hästar, katter och annat löst folk. Hon arbetar. Det är som att det viktigaste i livet är att hämta apporten och lämna över den till mig.
-"Gu va duktig hon är! Å så lydig hon är... Hon bryr sig inte alls om oss", får vi höra ganska ofta och ja, det stämmer, tills vi kommer ut i skogen och det står rådjur i såten eller det går upp en hare framför snoken på henne. Men fördelen numera är att hon bryter ganska snabbt och jag kan blåsa stopp eller in henne. Jaktligt är hon fantastisk för hon är verkligen allroundvorstehn personifierad.
 |
| Även Maya fick prova på linjetag |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar