Att hundar inte är maskiner blir vi raskt påminda om så snart vi börjar bli bekväma med att de alltid sköter sig och gör det vi förväntar oss. De är lika "mänskliga" som vi och har både bra och dåliga dagar och tillfällen. När både människans och hundens dåliga dag sammanstrålar, ja då får vi som människor helt enkelt ta och tänka till. Det är ju ändå vi som ska veta bäst, hoppas man.
I helgen var jag iväg på en fågelträning med Maya och Elsa när just det hände. Instruktören hade inte sin bästa dag och upplägget blev därefter. Troligen var det en "sista-minuten-lösning" som visades sig inte vara den bästa. Hundarna var många, alla var unga, väntetiderna blev långa vilket ledde till att i alla fall mina två inte var på topp när det var deras tur. Maya tog snabbt slut av att sitta och titta på de andra som sprang runt och hade fåglar i luften medan Elsa istället blev övertaggad. Ingen av dem lyckades speciellt bra och efter ett par timmar var de helt slut mentalt. Istället för att lägga i bromsen och analysera vad som hände, fick vi rejäl kritik och den var inte nådig. Efter sista släppet var jag arg på mig själv för att jag inte bromsat i tid och avslutat träningen innan det bara blev en massa fel. Dessutom skavde det att jag inte fick ett enda råd om hur jag skulle gå vidare utan bara negativitet.
Idag har jag lagt lördagen bakom mig och istället lagt upp en plan för hur jag ska gå vidare. Det är i alla fall jag som känner mina hundar bäst och borde veta bättre än någon annan vad de kan, behöver och hur jag kan lära dem. Men ibland, ganska ofta känns det som, har jag inte svaren utan behöver bolla med andra om olika tips och trix för att nå dit jag vill, för någon superexpert är jag då rakt inte.
 |
| Kvalitetstid med Maya idag |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar