Äntligen är Mayas diarré över! Vilken pärs innan den gav med sig men skam den som ger sig. Kokt ris, potatis, laktosfri Dofilus, majsvälling och hemkokt buljong är fortfarande klara favoriter både hos både sjuk hund och trött matte. Nu är hon istället så pigg att det sprutar energi ur öronen på henne. Jag gissar att en skogsvända inte kommer att sitta i vägen.
När det gäller eventuell tredje kull på Hedvig så har jag backat helt. Det blir bara en grej för mycket. Jag vill hinna med att satsa på de andra i lugn och ro. Men framför allt hinna ha kul med dem också! Med en kull till i vår är jag rädd att det inte blir så. Så jag backar på den idén och med tanke på den återigen skenande pandemin så är det kanske lika bra.
Nästa år däremot kommer jag att para vår "vilda" Hilda som jag redan hittat en hanne till. Naturligtvis står även han i Tyskland. Suck. Hilda är nog den mest lättlärda hund jag någonsin haft även om hon har mycket jakt och motor i sig, vilket gjort mig smått gråhårig ibland. Men hon vill verkligen vara sin förare till lags. Se och lär har alltid varit hennes grej. Hon är hunden som tittar på när andra gör och så gör hon likadant. Hon älskar allt som inkluderar nosarbete, är lugn, stabil och alltid lojal mot sin förare. Om förutsättningen funnits tror jag att hon kunnat bli en superbra tullhund på Arlanda eller tjänstehund hos polisen. Men nu fick vi förmånen att få henne i vår flock vilket jag aldrig ångrat en sekund. Sen är jag lyckligt lottad som redan har några fantastiska människor som anmält sitt intresse för valp efter henne!
 |
| Hildas spontanapport på hare |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar