Så kom då det efterlängtade beskedet på Mayas röntgen från i tisdags; ED 0/0 och HD A/A! Så himla befriande att få svaret svart på vitt, även om jag var ganska säker innan att det åtminstone inte borde vara något allvarligare fel. Men ändå skönt att allt springande i skog och mark från åtta veckors ålder återigen byggt en hel och bra hund. Jag vet att det finns de som hävdar att det jag gör är fel men det får stå för dem.
Vi firade i alla fall med en riktigt välförtjänt "brakskitvända" i skogen. Hilda börjar äntligen släppa loss och komma igång igen efter sin skendräktighet och knåpade ihop 11 km, Maya studsade ihop 15 och mamma Hedvig visade vem som är värst med sina 17. Stackars Elsa som löper fick gå i koppel hela vägen tillsammans med oss tvåbenta. Hon var inte helt nöjd med det, men löper man så gör man och då får man inte gå lös. I varje fall inte under höglöp.
 |
| Hilda och Maya - två bästisar |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar