Äntligen ledig

Dan före dan före dopparedan och jag är äntligen ledig! När jag beklagade mig här om dagen över att min tid inte räcker till för det jag vill göra utbrast en kompis, som nyligen gått i pension helt spontant; "ja, jag fattar inte hur i h-e man hann med å jobba förut?!" Nu råkar jag ha "några" år kvar till pension och tycker fortfarande att jag har ett spännande och givande jobb, men visst tusan skulle jag ändå vilja ha mer tid för hundarna om det gick. Åtminstone ibland. Det som ändå är superpositivt är att vi äntligen passerat vintersolståndet och går mot längre och ljusare dagar. Det innebär faktiskt både mer tid man kan vara ute utan  pannlampa och mer tid över för hundarna. Men, innan jag ens hinner märka någon skillnad i dygnslängd ska jag först vara ledig i två veckor. Check på den!

Planen den här ledigheten är att finslipa på apporteringen, träna passivitet och dra igång Maya på spår. Går det som jag tänkt med Maya borde vi kunna göra anlagsprovet ganska snart. Det kommer mest troligt att hänga på om det blir snö eller inte än om hon fixar det eller inte. Hon har redan visat att hon vet hur hon ska använda sin näsa. När det gäller apporteringen så är det färskvara. Speciellt när det gäller saker de inte spontant skulle vilja hämta. En död och kall and till exempel så det ska vi öva lite extra på. Jag gillar inte när de börjar trassla med apporteringen vid jakt eller jaktprov. Då ska den sitta som berget...

En blek men ändå efterlängtad vintersol idag