Snart är min semester slut för den här gången och vardagen ska ta vid. Det är en lite vemodig känsla faktiskt. Missförstå mig rätt, jag älskar mitt jobb men jag älskar mina hundar mer. Att vara tillsammans med dem ger både glädje och utmaningar vilket verkligen förgyller min tillvaro. Det som grämer mig mest den här gången är att jag inte hittat en rutin, en struktur på hur jag ska lägga upp deras träning på ett bra sätt för både dem och mig. Jag vill hitta en daglig träning som är både rolig och framåtsträvande och som kommer alla till del som enskilda individer. Speciellt nu när dagarna blir kortare och jag kanske inte ens hinner hem i dagsljus.
Elsas debut på Långtora i helgen blev förresten en härlig tillställning. Den hunden verkligen älskar att arbeta och jaga. Det var följsamhet, fart och vidd från start men hon gick upp sig ännu mer under dagen. När hon äntligen hittade fågel slog det över och hon stötte fågel på fågel som satt och tryckte mot ett hägn. Då var det kola i öronen och matte kunde roa sig med att vråla och vissla bäst hon gitte! Men när hon vände tillbaka och upptäckte mig komma ångandes, då rasade enkronan ner som en gråsten; "Shit, där blev det fel, nu är kärringen inte glad". Efter det kom hon ihåg att man skulle stanna när fågeln går i luften. Men tyvärr var det redan långt gånget på dagen och det enda som var kvar på Långtora var holmarna, täta och fulla med springande fasaner. Jodå, hon hittade och respekterade dem men lyckades inte trycka fast dem. Dagen avslutades med att en av sju deltagare gick till pris, resten fick EG.
Det jag tar med mig från den här dagen var att jag har en helt otroligt följsam och arbetsglad unghund. Elsa har mycket motor, en fantastisk förmåga att finna fågel och en härlig vilja att arbeta för sin förare. Att vi sen har mycket mer att arbeta på, så är det, men det viktigaste har vi redan. Nu ska vi förvalta det väl också.
 |
| Elsa - den lyckliga 💗 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar