Jällsjö Gård

Jällsjö Gård, ett fantastiskt fint ställe att träna hund på och som tidigare hästmänniska kan jag säga detsamma för de som har häst. Så fint och trevligt ordnat! Karin Olebjörk, Olebjörk Kennel, var den som ordnat med det praktiska och fick vara vår markvisare för dagen. Vädret var helt på vår sida, markerna hyfsat torra att gå på och dikena välfyllda med vatten till hundarnas glädje. Alla kom för fågel och alla åkte hem med ett leende på läpparna. Sen hade alla något de kunde bli bättre på oavsett om de var förare eller hund, men det hör ju till.

Elsa var först ut och skötte revieringen bättre och bättre. Hon bangar inte för högt gräs, diken fyllda med vass eller stora halvt ogenomträngliga ruggar. Trots det kom hon tyvärr inte för någon fågel förrän på eftermiddagen och då på gräs nästan som en gräsmatta. Fyra rappisar i rad på mindre än en halvtimme och som hon skötte bättre och bättre. Den första och andra blev stötar, den tredje ett "halvstånd" men den sista stod hon som en staty för, reste som om hon hade eld i baken och stannade i uppfloget med en tvärnit. Det sistnämnda mest troligt för att fågeln flög rakt upp i ansiktet på mig! Men oj vad beröm hon fick!!!

Hilda visade omedelbart att hon minsann visste vad vi letade efter. Hon red i vinden, följde kanter och sökte igenom diken. Hon är en dröm att se på fält. Men på ett ställe när hon ska vända blev det en stöt i fel vind, hon respekterade fågeln men sen blev hon lite för ivrig och det blev ytterligare en stöt längre fram. Även den respekterar hon så vi går vidare. Tredje gången gillt lyckas hon spika fågeln, reser fint men sen blir det liiiiiite för lång stoppsträcka för att jag ska vara helt nöjd. Sen blir jag skitsur på mig själv. Får hon beröm när hon står? När hon reser? Nä, för jag är så fokuserad på att få hejd på henne och blir sur när hon inte stannar. 

Min läxa åt mig själv är att jobba mer positivt med Hilda. Verkligen stärka henne när hon gör rätt och inte bli sur när det inte blir perfekt. Att Elsa inte alltid gör rätt har jag lättare att acceptera för hon är fortfarande en ung unghund på 16 månader. Med henne kan jag strunta i att det är lite halvslarvigt ibland. Fast det blir faktiskt mindre och mindre av den varan där med. Nåja, jag har två toppenhundar att jobba vidare på som jag älskar oavsett halvstånd eller liiite för långa eftergångar.

Ett gäng glada förare på Jällsjö Gård