Vanor är svåra att bryta

Idag har vi varit på utbildning hos Maria Brandel. I första hand är det utbildning av mig som förare men även för mina yngre tjejer. Jag som aldrig skulle "plugga" mer har tack vare det just blivit med Maria och Sivs bok "Bästa starten". I min värld räknas den dock inte in bland pluggböckerna utan som läsning för nöjes skull och jag ser verkligen fram emot att börja läsa den.

När jag varit runt på träningar och startat på olika jaktprov så har jag reagerat på lydnadsnivån hos hundarna och hur förarna resonerar. Man är orolig för om hunden ska gå ur hand eller inte gå ut ordentligt, om hunden ska bråka med eller följa efter partnern, om skytten kommer att skjuta för hunden eller inte, om domaren kommer att vara snabb eller långsam, ja listan kan göras hur lång som helst. Jag har till och med hört de som hoppas på att deras hund inte ska komma för fågel, och då kan man ju fundera på vad de gör på ett prov...

Vi är några stycken som diskuterat det här och idén är att testa om vi kan komma runt problemen genom träning av olika moment. Utgångstanken är att om vi tränar något tillräckligt ofta så blir det en vana och vanor är svåra att bryta eller i alla fall svårare att bryta. Alla vet vi att när en hund gjort fel upprepade gånger och fått någon form av belöning för det så är det lätt att det fortsätter, till exempel snott mat från bordet. Tiotusenkronorsfrågan blir då om det går att vända på det; om en hund gjort rätt upprepade gånger och det har betalat sig i form av förarens belöning, är det då lätt att det fortsätter? Vän av ordning säger naturligtvis att sno korv och mos från bordet är mycket mer belöning än mattes leversnittar så det kommer inte att funka. Men hur blir det om mattes belöning är i paritet med korven och moset?

Min nya pluggbok!