Jag fick nyss frågan varför jag tränar alla mina hundar varenda dag. Jag har nyligen också fått frågan varför jag aldrig tränar mina hundar. Tja, vad svarar man på det? Varje dag går jag ut med dem och det är koppelpromenader och springa fritt som gäller ett tag till. Frågan är kanske vad gör man av koppelpromenader respektive "springa fritt"? I koppel tränar jag allt från att gå framför, bakom, vid sidan, stanna och hit. När de är fria tränar jag hit, stanna, vänster, höger, ut och gå fritt vid sidan. Ibland har vi tur när de går fritt och hittar en fågel. Då får vi träna frågesituation eller åtminstone se om ståndet, avansen och/eller stoppet sitter som det ska.
Ibland går de i par och ibland går de själva, beroende på väder, tycke och smak. Just nu har jag parat ihop Elsa med Hedvig och Hilda med Maya. Elsa/Hilda kombon blir för mycket lek och för lite självständigt arbete. När jag bara ska rasta av dem kan de få gå tillsammans men helst inte. Maya går mycket fritt och då är Hilda antingen också fri eller i koppel. Ska Maya gå i koppel föredrar jag att ha Hilda som parhäst som kan hur man sköter sig i koppel och inte störs av Maya som är "all over the place". Hedvig struntar i Elsa när de går i par och då jobbar Elsa mer självständigt, men börjar Elsa köra "följa John" alternerar jag dem i koppel så de går enskilt istället.
Så säg ni om jag tränar mina hundar eller inte? Nä, det blir inte regelrätta dressyrpass eller allt för många apportövningar. Men skott under vissa promenader och ibland följer apportkastaren med så lite sånt blir det, men sällan. Fältträningen blir på Långtora under ordnade förhållanden, vilket påminner mig om att vi ska dit redan nu på söndag med Hilda och Elsa.
![]() |
Systrarna Elsa och Maya |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar