Varför känns helgerna alltid så korta? Det är redan måndag morgon och det känna inte som jag hunnit med någonting. I lördags hade vi finfrämmande när Tyr kom in på snabbesök. Sonen som var på väg söderöver, kom förbi på en kopp kaffe och en hundpromenad. Det blev en tur i skogen där hela "lá Familia" fick spinga av sig och busa ihop.
Efter det blev det faktiskt lite träning för Elsa och Hilda med linförighet och apportering. Elsa imponerade faktiskt när hon visade att hon fattat det här med att apportera och lämna av på kommando. Det har ju varit lite trots i att utföra saker på kommando och inte bara när hon vill. Hilda däremot gick som en klocka och jag inser att vi måste öka störningsgraden för henne om vi ska komma längre.
Igår delade jag på gänget. Maya och Elsa fick första passet där Elsa fick gå i koppel och träna på bakom, här och stanna. Maya istället fick gå lös och vi tränade inkallning, stanna och hopp. Hopp är ju inte ett nödvändigt kommando, men kul att kunna. Vi har några ställen med nedfallna träd som vi utnyttjar till det. Andra passet fick Hedvig och Hilda där vi tränade reviering, hit och stanna. De fick även springa av sig mellan varven och var nog ganska nöjda efter varsin mil i benen.
Jag blir så glad när jag läser alla olika inlägg från våra valpköpare på Guttstasidan och får höra på telefon vad alla håller på med hemma. Fortsätt med det! Från första kullen som snart är ett år, väntar en på att snön ska försvinna så att de kan börja med viltspår medan en annan berättar att de redan anmält sig. I den andra kullen som är tre och en halv månad, har flera redan börjat nosa på viltspår men även börjat köra in lydnaden. Bättre hem till valparna kunde vi inte ha fått!
![]() |
Bästaste Hilda - snart 2 år |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar