Efter mycket gruvarbete och många om och men har jag kommit fram till beslutet att inte starta Hedvig på fler jaktprov. Visst, det fattas "bara" ett till förstapris i elitklass för att hon ska kunna titulera sig SEJCH, men efter den olyckliga elningen förra säsongen så är det stopp i avancen. Jag har försökt jobba tillbaka den och fått det att funka hyfsat på rappisar, men absolut inte på fasan. Så efter gårdagens resultat lyfter jag på hatten och vi tackar för oss.
Hedvig är ändå fortfarandet min fantastiska stjärna. Hon tog tre raka förstapris från ÖKL till EKL samma år. Hon visade hur man gör ett suveränt jaktprov genom att sköta 6 fällningar, apportera både döda som skammade fåglar och på så sätt nå fältbetyg 9 i ÖKL (190p/200p). Den insatsen gav henne även titeln "Bästa korthårstik 2018" av Svenska Vorstehklubben. Året efter tog hon tre, egentligen fyra, raka cert på utställning och blev nu även SE UCH. Vi la fältproven lite åt sidan på hösten 2019 och tränade istället in momenten till Fullbruksprovet och gick till ett 2:a pris i Tidaholm. Vi var snubblande nära ett förstapris men vi gjorde det för att vi tyckte det var kul. Hon har också fått sin första kull på fyra underbara valpar, varav vi valt att spara en; Guttstas ZA Elsa. Så hur mycket mer kan man egentligen begära?
Hon har redan bevisat att hon är den bästa jaktkamrat jag hittills haft och hon har många fina år kvar att ge. Husse har flera gånger frågat om inte han kan få ta över och börja jaga mer på fullbruksvis och nu är det dags. Hon får bli husses stjärna och jag ska ta mig an nästa. Tack underbara Hedvig för allt du har lärt mig. Jag ska försöka förvalta de kunskaperna väl, tur att jag har dig kvar även om du blir mer husses hund numera 💓
Fin berättelse
SvaraRadera