Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. I år var jag helt inställd på att någon fågelpremiär för min del var utesluten. Dels pga mitt jobb och dels pga min opererade höft. Men så började det hända saker. Först blev min far dålig och behövde läggas in. Sen fick jag en blödning inne i ögat som gjorde att jag helt plötsligt hade kraftigt nedsatt syn på höger öga. Och som det inte var nog blev även svärmor dålig.
Min far fick komma hem även om det kändes lite tveksamt. Svärmor skickades också hem och verkade mycket bättre än innan. Jag blev sjukskriven och belagd med körförbud en vecka...
Eftersom make och son skulle ta med hundarna och åka upp till stugan på fågelpremiär så följde jag med. Varför sitta ensam hemma, enögd och bara ha ett par gåstavar som sällskap, när man lika gärna kan sitta med i stugan? Så jag hängde på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar