I natt höll Tindra hela familjen vaken med ett enerverande kliande, hon lät som om någon höll på att ta livet av henne varje gång hon fick ett anfall. Jag hittade ingenting konstigt på henne mer än att hon kliade så hårt att det nästan gick hål på huden. Hon fick följa med på morgonpromenaden och varken märkte eller såg några fler kli-tendenser. Skumt var det i alla fall.
Hedvig och Elsa gick lösa på promenaden med gps och väst på. Hedvig formligen flög fram i terrängen och det märktes att hon njöt av varenda meter. 16,7 km fick hon ihop idag medan lilltjejen studsade ihop 6,7 km på samma promenad. Elsa har ökat på sin mängd kilometrar sista veckan, förut låg hon på ca 5,5 km så det går framåt där med. Busan Hilda fick vänta hemma på sin tur, för hennes tur blev det.
Efter en kopp kaffe kom regnet och det var dags för Hildas andra tur på fältet. Den här gången hade vi kanontur. Mitt på fältet stod Kalle och Kajsa. Jag kallar dem så för de är ett par otroligt trofasta rådjur som inte är speciellt rädda för hundar eller människor. De håller ofta till på det här fälten men vandrar ofta över till våra sida av skogen för att äta fallfrukt och annat smått och gott som finns i trädgården. Hedvig har lärt sig vara rådjursren tack vare att de kommer även om hon är ute lös på tomten och vi har gjort klart för henne att de jagar vi inte. Kalle och Kajsa ställde upp och jag kunde "förklara" för Hilda att dem jagar vi inte. Jag såg på Hilda att det var jättejobbigt att lyda mig men idag visste hon att "himlen faller ner över huvudet" på en om man inte gör som matte säger. Hon behövde bara lite påminnelse om det för att låta dem vara. Så vi gick hem blöta men nöjda båda två. Det är en dag i morgon också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar