Jag känner mig som flickan som mumlar "älskar, älskar inte" medan hon rycker ett blomblad för varje ord. Fast mitt mantra är "spara, spara inte". Från början var jag helt inne på att inte spara. Med två hästar, tre hundar att sköta plus studier förutom arbetet gjorde valet ganska enkelt; jag skulle inte ha tiden för en ny liten individ helt enkelt. Sen blev min häst såld och jag insåg att jag skulle ha mycket mer tid helt plötsligt och äldsta tiken blir faktiskt tolv i sommar. Gissar att hon inte blir så långvarig även om hon idag är frisk för sin ålder. Och då är det helt plötsligt bara två hundar, studier och jobb kvar. Wow! Jag kan spara.
Men så blev det lite diskussioner hemma. Är det vettigt? Jag har en ettåring som jag vill köra igång i höst och att då ha en halvåring i släptåg? Hm, gjorde det förra året och vet vilka problem det kan ställa till med på jakten. Samtidigt så, om jag sparar en nu så behöver jag inte fundera på eventuell nästa kull på Hedvig. Det räcker med en kull. Men om jag inte sparar? Ny kull i vinter redan? Med vilken hanne i så fall? Eller vänta två år och utvärdera vad det blev av de här och sen ta en kull? Då är hon sju vilket känns lite för gammalt för min smak. Jag vill inte utsätta henne för det.
Så tanken var att inte spara men jag hade ändå inte låtit någon tinga tik nr tre. Logiskt? Nej. Nu när jag fick tag i en kanonspekulant och berättar det för maken säger han helt plötsligt; "Bestäm inget än. Det kommer att bli jobbigt". Jag förstår honom, Jag har varit så inne i att ingen blir kvar att jag inte tordats engagerat mig i någon. Hannen var egentligen min favorit, men det var bestämt sen långt tillbaka att vi inte ska blanda könen den här gången. Been there done that 😖
 |
| Fröken Blå och Herr Grön |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar