Nu var det ett tag sen jag skrev nåt här. Allt hade gått så fantastiskt bra med Hedvig och min rehab och sen hände det som skulle och det som inte skulle hända. Men en sak i taget.
Hedvig väckte mig halv fem skärtorsdagsmorgon och var orolig. Tempen var låg men inte så låg. Hela dagen vankade hon fram och tillbaka och när hon var ute fick jag vakta på henne så hon inte försvann in under huset. Jag gissar att det var instinkten som sa att nånstans i ett gryt skulle hon valpa. På kvällen var det dags och innan tolvslaget hade fyra stora friska valpar kommit till världen. Lite besviken var jag, för jag insåg att jag inte skulle kunna uppfylla ens hälften av valpspekulanternas önskan. Men Hedvig and the Big Four mådde bra och vad kan man egentligen önska sig mer?
Morgonen efter var jag lite dagen efter. Att ha kommit i säng först vid två-tre på natten och sen vakat av och till, gjorde att halv åtta kändes grymt tidigt. Men Hilda och Tindra stod på sig, de ville ut och de ville ha frukost. Efter deras skogsvända tog jag av mig kängorna och märker att ena byxbenets hake fastnat i strumpan under foten. När jag böjer mig ner för att fixa till det, tänker jag mig inte för utan vrider in knät under mig och protesen hoppar ur led. Det blev ambulans och lasarettet nästa där jag blev kvar till nästa dag. Vilken början på den glada påsken det blev!
Men underbara söner och make fixade biffen utan att jag behövde lägga mig i. Både Hedvig med sina fantastiska fyra och Hilda och Tindra överlevde och mådde kanon även utan mitt överinseende 😀
 |
| The Big Four - tre tikar och en hane 2020-04-09 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar