Morgonen började bra med lagom vind och sol. Tyvärr var såten vi tänkt gå idag redan upptagen, så vi fick ta en annan. Visserligen en med gott om orre men en mark som kräver det att hunden går stort, då den mest består av myrmark med små holmar där fågeln gärna sitter. Det märktes tidigt att Hilda var som trött i benen idag för hon sökte inte alls ut lika stort som hon brukar. Det var inte mycket att bråka om då jag visste att hon gått stort och långt flera dar i rad. Någon gång måste även hon bli trött, eller?
När vi kommit ungefär halvvägs och var framme vid ett stort vattenhål där alla skogens djur brukar dricka, stannade hon också. Hon hann bara ner med nosen mot vattnet när helt plötsligt en ensam gräsand lättade från vattnet. Hilda stelnade till och bara stirrade efter anden en kort sekund innan hon exploderade efter den. Jag lät henne följa efter kanske två sekunder innan jag gav kommandot stanna. Hon lydde men fortsatte titta efter anden tills den försvunnit ur synhåll. Då först vände hon tillbaka och jag kallade in henne och berömde. Det var ganska otippat att hitta en livs levande and i ett vattenhål mitt ute i skogen. Hilda har aldrig stött på änder tidigare, mer än som apportvilt, men det här var definitivt första gången som levande. Behöver jag säga att söket förbättrades avsevärt efter det? Tyvärr hittade vi inga fler fåglar idag, men i morgon är en ny dag.
 |
| Singeland i vårt vattenhål mitt ute i skogen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar