Dagen började jättebra med att husse var hemma igen och jag var helt utvilad. Vi bestämde oss för att åka ut på marken och rasta av tjejerna i lugn och ro innan vi tog itu med andra mer husliga behov som handla, städa och annat "viktigt". Trots duggregnet var det kanonskönt att komma ut i skogen. Plus åtta grader och mars gör att det börjar dofta annorlunda, det blir nästan en typ av vårdoft i luften som man blir nästan salig av. På vägen hem träffade vi markägaren som varnade för varg på marken, igen. Han hade själv sett ett par och naturligtvis precis där vi nyss gått, fast dagen innan.
Jag blir så ledsen för det innebär att jag inte törs gå i skogen på ett bra tag. Av tidigare erfarenhet vet vi att de vargar vi har omkring inte har någon som helst rädsla för människor. De har förföljt hundägare och barnvagnsföräldrar på deras promenader, varit in på en tomt och bitit ihjäl pudeln på altanen, varit in på skolgården medan eleverna hade rast, suttit ogenerat mitt på gården hemma hos mig och hos andra. Ja listan kan tyvärr göras lång. Just nu har jag ingen aning om var jag ska gå och rasta mina hundar eftersom jag dessutom måste krycka mig fram och har svårt att då gå beväpnad. Och jag som nyss var så lycklig över vårdoften i skogen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar