torsdag 26 mars 2020

Fosterröntgen á lá pladask

25 mars
Jag blev så besviken! För en vecka sen beställde jag en fosterröntgen för att ha en uppfattning om hur många valpar vi kan vänta. Solidariskt nog bokade jag tiden hos vår lokala djurklinik i stan istället för på stora Strömsholm efter att jag specifikt frågat om de kunde göra den typen av röntgen. När vi kom dit idag var det inga kunder före så det var bara att promenera rätt in. En ny personal skulle läras upp på röntgenutrustningen så det tog lite längre tid än normalt, men då ingen av oss hade bråttom såg jag inga bekymmer med det.

Bilderna blev urusla, det var bara på en som man kunde urskilja lite på, men alla var så ljusa så man såg knappt någonting. Det verkade inte bekymra någon av personalen däremot vilket förvånade mig. I mitt stilla sinne funderade jag om veterinären skulle godkänna ens den bilden. Veterinären, en ung tjej i trettioårsåldern kom in, kastade ett öga på bilden, vände sig mot mig och konstaterade med ett stort leende att ja, det skulle bli valpar. När jag frågade hur många, för det var ju det jag ville få en uppfattning om, såg hon mest förvånad ut.

- Många, men det är svårt att se, svarade hon dröjande. Hon böjde sig fram mot bilden och började räkna.
- Två. Kanske tre, nä fyra, äh kanske fem... svårt att se på den här bilden, men många i alla fall. Ni skulle ha tagit ultraljud om ni ville veta hur många det är, men den utrustningen har vi inte tyvärr.

Vadå ultraljud? Jag har läst och alltid fått höra att det bara är vid röntgen man mest säkert kan bestämma hur många valpar det är. Jag bara stirrade på henne, vem av oss hade fel?

- Men det är ju därför jag är hör. För att få veta hur många valpar jag har att vänta, det sa jag när jag bokade tiden.

Veterinären ryckte lite ursäktande på axlarna och försvann ut från röntgenrummet. Jag frågade om jag fick ta kort på bilden vilket var ok och sen försökte jag räkna. Om jag koncentrerade mig på bara ryggrader så tyckte jag mig urskilja sju, kanske till och med åtta. Men som veterinären sagt, det är svårt att se på den bilden.

Min fundering efter att ha blivit tusen kronor fattigare, är varför de inte tog sig tid att ta bättre bilder. Det var bara vi som var kund och fem personal på kliniken som stod och hängde lite här och där.
Mja, jag kan ju säga att inte kommer jag att besöka dem igen om jag inte måste. Visst var de trevliga men det kändes lite B-lag över resultatet. Hallstaveterinärerna ligger så mycket bättre till just nu!

Deras enda bild som man kunde ana något på

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar