Solen sken, jag hade inte så ont och tjejerna hängde mer än gärna ut på framsidan av huset. De busade runt i resterna av gårdagens snö medan jag övade på att krycka runt på plattorna. Det var så skönt att komma ut en stund och känna solen i ansiktet och vinden i håret att jag nästan blev lyrisk. Det finns nog en framtid utan kryckor och med hela ben trots allt.
Passade på att ta lite kort på Hedvig när hon stod så fint och ville ha frisbeen. Nu börjar man se mer och mer tydligt hur buklinjen faller och att hon börjar se burkig ut. Dygn 25 och nedräkning pågår.
 |
| Norrbaggen's M'Zita dygn 25 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar